Sallys Detective Agency
Ett inlägg jag skrev för i början av 2008 som jag just läste för första gången på flera år och insåg att jag fortarande håller med mig själv:
Efter att ha gjort alla dumma läxor om kvällarna finns inget mysigare än att krypa ner under en filt i framför tvn för att följa sitt favorit program. Jag älskar att följa program, att med spänning slå sig ner i tv soffan en gång i veckan, för att äntligen få se något som jag väntat på i precis en vecka på att få se igen. Det enda problemet är att jag avskyr vart enda program på tv. Jomen visst så går Dexter, Pushing Daisies, Twin Peaks och Agatha Christie deckare ann men hur ofta lyxar tvn till med det. Aldrig i princip. Så där sitter jag surmulet och tittar på Nytt läge eller värre. Då brukar jag fantisera ihop världens bästa tv-serie.
Den skulle handla om en flicka som skulle heta Sally eller något annat extra fint. Hon skulle vara detektiv med en egen detektivbyrå. Dit skulle olyckliga flickor och pojkar gå när de hade olösliga mord som Sally med ett leende och intellegents som ingen annan löste utan problem under en timmes tv-tid.
Sally skulle bo i en ofantligt vacker stad - tänk en blandning av Stockholm (tänk lärkstan), London, Paris och Visby. Så här:
Hon skulle bo såhär alldeles ensam:
I hallen hemma hos sally skulle färgglada skor ligga i drivor och det skulle kännas lite så här (tyvärr finns inte klippet kvar men om jag inte missminner mig var där när Audrey Hepburn i Breakfast at TIffanys klär på sig i början av filmen) varje morgon när hon skulle klä på sig (fast det skulle man ju inte se i varje avsnitt såklart). Hennes garderob skulle vara proppfylld med söta klänningar och små stickade koftor i alla regnbågens färger. Från lådarna i byrån skulle benen till prickiga, turkosa, röda, rosa, blå, gröna och hjärt-mönstrade strumpbyxor hänga ut.
Sally skulle vara ofantligt olyckigt kär i en man hon inte kände. Han skulle vara puppnåligt stilig och bära wayfarers på bilderna i tidningarna. I slutet av första säsongen skulle de såklart mötas. Alla som satt hemma framför tvn skulle också vara hemligt förälskade i honom. Men varje vecka skulle även någon annan stilig man gästa Sallys detektivbyrå, fast de skulle hitta en själsfrände i slutet av varje avsnitt. Honom skulle man drömma om lite ända tills nästa avsnitt då det kom någon ny.
Då och då skulle Sally fara till landet för att hälsa på sin minst lika smarta faster som hon växt upp med. Där skulle de lösa mysterier tillsammans i kanske två avsnitt. Det skulle kännas så här där:
Introt skulle vara såhär:
Det tv-programmet skulle jag följa. Fast jag är fånig som drömmer om sådant. Jaja, vad skulle du bänka dig för varje vecka?
/Hanna
Efter att ha gjort alla dumma läxor om kvällarna finns inget mysigare än att krypa ner under en filt i framför tvn för att följa sitt favorit program. Jag älskar att följa program, att med spänning slå sig ner i tv soffan en gång i veckan, för att äntligen få se något som jag väntat på i precis en vecka på att få se igen. Det enda problemet är att jag avskyr vart enda program på tv. Jomen visst så går Dexter, Pushing Daisies, Twin Peaks och Agatha Christie deckare ann men hur ofta lyxar tvn till med det. Aldrig i princip. Så där sitter jag surmulet och tittar på Nytt läge eller värre. Då brukar jag fantisera ihop världens bästa tv-serie.
Den skulle handla om en flicka som skulle heta Sally eller något annat extra fint. Hon skulle vara detektiv med en egen detektivbyrå. Dit skulle olyckliga flickor och pojkar gå när de hade olösliga mord som Sally med ett leende och intellegents som ingen annan löste utan problem under en timmes tv-tid.
Sally skulle bo i en ofantligt vacker stad - tänk en blandning av Stockholm (tänk lärkstan), London, Paris och Visby. Så här:
Hon skulle bo såhär alldeles ensam:
I hallen hemma hos sally skulle färgglada skor ligga i drivor och det skulle kännas lite så här (tyvärr finns inte klippet kvar men om jag inte missminner mig var där när Audrey Hepburn i Breakfast at TIffanys klär på sig i början av filmen) varje morgon när hon skulle klä på sig (fast det skulle man ju inte se i varje avsnitt såklart). Hennes garderob skulle vara proppfylld med söta klänningar och små stickade koftor i alla regnbågens färger. Från lådarna i byrån skulle benen till prickiga, turkosa, röda, rosa, blå, gröna och hjärt-mönstrade strumpbyxor hänga ut.
Sally skulle vara ofantligt olyckigt kär i en man hon inte kände. Han skulle vara puppnåligt stilig och bära wayfarers på bilderna i tidningarna. I slutet av första säsongen skulle de såklart mötas. Alla som satt hemma framför tvn skulle också vara hemligt förälskade i honom. Men varje vecka skulle även någon annan stilig man gästa Sallys detektivbyrå, fast de skulle hitta en själsfrände i slutet av varje avsnitt. Honom skulle man drömma om lite ända tills nästa avsnitt då det kom någon ny.
Då och då skulle Sally fara till landet för att hälsa på sin minst lika smarta faster som hon växt upp med. Där skulle de lösa mysterier tillsammans i kanske två avsnitt. Det skulle kännas så här där:
Introt skulle vara såhär:
Det tv-programmet skulle jag följa. Fast jag är fånig som drömmer om sådant. Jaja, vad skulle du bänka dig för varje vecka?
/Hanna
don't know that she knows
Jag är sjuk. Har sovit 12 timmar och sedan läst harry potter i min säng hela dagen. Det är skönt ibland att bara lägga mobilen långt borta och koppla bort världen. Senaste tiden har jag fått så svårt att finna tillvaron spännande, även om jag har det fantastiskt fint vill jag bara komma bort från stan. Men samma känsla drabbar mig på landet, jag vill tillbaka till gatlyktor och folk. Egentligen vill jag bara ut på äventyr och se någonting nytt.
Jag vill börja att ta tåget någonstans med alla favoritvänner:
(bilder har jag tagit från hellomrfox.com som tagit den någonstans ifrån)
och flytta in här någon vecka eller jättemycket mer:
(någon engelska-hyra-slott-i-frankrike-hemsida)
ta långa skogspromenade, tokiga upptäcksfärde:
(hellomrfox.com som tagit den någonstans ifrån igen)
Varva en massa te,öl, vin och kaffe om vart ann (i den här drömmen får jag dricka kaffe):
(http://www.flickr.com/photos/yllparisienne/)
sen skulle vi dansa jättemycket hela nätter, hela dagar (ni vet som i marie antoinette när kalaset pågår i veckor):
(niotillfem)
äta bara massa jättegott:
(1: google sök pancakes color 2: niotillfem)
Det vore bra. Men nu ligger jag här i min säng och känner mig lite äcklig och trött.
Jaja nu ska jag läsa lite mer. Hejdå/Hanna
Jag vill börja att ta tåget någonstans med alla favoritvänner:
(bilder har jag tagit från hellomrfox.com som tagit den någonstans ifrån)
och flytta in här någon vecka eller jättemycket mer:
(någon engelska-hyra-slott-i-frankrike-hemsida)
ta långa skogspromenade, tokiga upptäcksfärde:
(hellomrfox.com som tagit den någonstans ifrån igen)
Varva en massa te,öl, vin och kaffe om vart ann (i den här drömmen får jag dricka kaffe):
(http://www.flickr.com/photos/yllparisienne/)
sen skulle vi dansa jättemycket hela nätter, hela dagar (ni vet som i marie antoinette när kalaset pågår i veckor):
(niotillfem)
äta bara massa jättegott:
(1: google sök pancakes color 2: niotillfem)
Det vore bra. Men nu ligger jag här i min säng och känner mig lite äcklig och trött.
Jaja nu ska jag läsa lite mer. Hejdå/Hanna
saker som gör mig glad.
Små saker är sådant som kan göra mig så himla glad. Små saker kan få mig så himla ledsen också men nu i det här inlägget tänkte jag att vi skulle fokusera på de glada. De glada kan vara exempelvis när jag reser mig upp på bussen för en gammal tant som tackar om och om för att sedan sedan le mot mig resten av bussresan. Det kan vara när min bästa vän säger "du är den jag tycker om mest att vara med av alla" och att stå och kramas. Det kan också vara:
Sådanadära vattenpölar som speglar himlen:
Att läsa en bok jag inte läst på länge så som harry potter, eller egentligen vilken fin bok som helst, och försvinna in i en annan värld:
Att lägga sig ner i mossan och blicka upp mot himlen med trädtoppar som ram i dess mjuka säng:
Att stoppa ett tänt ljus i en tekoppa och inte längre känna mig så ensam:
Att hitta såna där platser i skogen som man får för sig att ingen annan människa sett förut:
Vad gör er glada? Åh snälla berätta.
/Hanna
Sådanadära vattenpölar som speglar himlen:
Att läsa en bok jag inte läst på länge så som harry potter, eller egentligen vilken fin bok som helst, och försvinna in i en annan värld:
Att lägga sig ner i mossan och blicka upp mot himlen med trädtoppar som ram i dess mjuka säng:
Att stoppa ett tänt ljus i en tekoppa och inte längre känna mig så ensam:
Att hitta såna där platser i skogen som man får för sig att ingen annan människa sett förut:
Vad gör er glada? Åh snälla berätta.
/Hanna
oktober för länge sedan.
för två år sedan i oktober tog jag och hanna en promenad.
en annan oktoberdag 2008 sken solen. jag kan minnas att den inte hade gjort det på ett tag.
samma månad flyttade jag in i mitt nuvarande rum. rummet var väldigt städat på den tiden och jag invigde min vattenkokare.
försökte dansa bort skolångesten. det gick väl sådär.
senare det året blev det många ensamma vardagar. tack vare kylan, mörkret och jagvetintevad, skolan kanske.
idag sa ebba till mig att den här vintern skulle bli den kallaste på jättejättelänge. då blev jag ledsen. jag älskar vintern, men den kan förändra människor till det sämre när den bara har mörker att erbjuda. äsch man får väl se förbi mörkret och längta till festivaler och bara ben istället. godnatt!
-astrid
jag önskar att jag hade fått ett brev när jag fyllde 11.
jag och hanna tittar på harry potter, som kan vara världens bästa. helt plötsligt vill man gå på ett mysigt internat i ett slott långt långt bort.
Kära Läsare!
Finaste, nu när Astrid kommit in i bilden tror jag vi båda funderar lite över vilka inlägg som ni finner mest läsvärda? Är det något ni vill att vi ska ändra på? Framför allt undrar jag om det är något ni tycker är extra kul- exempelvis dagens klädsel, foton tagna av oss rent allmänt, inlägg som det jag skrev i natt och sånt här. Snäll ge oss lite feedback friends!
All kärlek till er från Hanna och Astrid
All kärlek till er från Hanna och Astrid
tre saker jag önskar mig just nu:
1. Gah bah jag dog rätt mycket när jag såg dessa Dr Martens. Alldelesalldelesalldeles för perfekta. Nästa för fina för att vara sanna. Jag vet inte vad jag ska ta vägen så fort jag tittar på dem. Min mamma kommer aldrig låta mig bjuda på dem. Någon som vill köpa ut ett par skor till mig?
2. En man. Idag har jag ägnat mig åt att titta på Dirty Dancing. Jag vill vara någons Baby nu.
3. Jag vill ha sockervaddssaften här i handen nu. Jag har idag svurit eden gentemot mig själv att dricka sockervaddssaft innan jag dör.
Godnatt kära vänner!
/Hanna
m
Det värker något enormt i hjärtat av att se det här klippet.
bara drömmar.
Imorgon önskar jag att jag kunde vakna upp såhär, jätte tidigt med ingen längtan efter att sova vidare:
Vid mina fötter skulle en snövit katt ligga och dra sig och sura tjurigt när jag steg upp:
Uppvaknandet skulle ske i ett hem som skulle se ut såhär, dörren skulle gnissla lite när den drogs upp men smälta in bland morgonens fågelkvitter:
Och allt skulle kännas som i den hemliga trädgården, daggen skulle ligga tjock och utanför trädgården skulle jag inte gå, jag vill bara känna på morgonen. Och våren:
Jag skulle vara iförd mina finaste skor, bara för att:
Och sen skulle jag smyga tillbaka in i värmen men ett leende på läpparna. Och sen pannkakor:
bilder: lolitas.se, mintkyss.blogspot.com och stylebytes.net.
ps. Ja. Veroncia var hemskthemskt bra.
save this town.
skarpt.blogg.se, jag, google/cold spring, new york, jag, google/wengen, schweiz,google/san fransisco,.
Sju dagar i veckan önskar jag att jag bodde långt långt borta. Ni vet den där magkänslan som ibland drabbar en sista dagen under semestern. Den där känslan av att man aldrig vill åka hem igen. Någonsin. Eller att åka igenom en stad och känna att här vill jag stanna. Kanske längre än en timme. Kanske längre än en vecka, längre än ett år. Att titta på film och tänka att där, precis där, där vill jag bo. Har ni inte upplevt det någon gång?
Fy 17 så många gånger jag känt så. Och det är precis vad jag gått och tänkt på sen jag skrev det där om mina framtidsdrömmar. För jag har drömt om en liv utomlands så länge jag kan minnas men ändå slutar historien alltid i sverige. Hemma. Detta evigt trygga Sverige. Stockholm. Å så verkar även era, utifrån det jag läst, trots att ni så gärna vill resa. Varför komma tillbaka till tryggheten? Varför inte ge sig in på ett livslångt äventyr?
För varför det slutar i stockholm i mina drömmar beror mest på att jag inte hittat den där staden som prickat rakt in i hjärtat. Trots att det vart nära många gånger. Mest på film dock.
För när allt kommer omkring jag vill nog inte sluta mina dagar i Stockholm. Jag vill leva och upptäcka nya platser och människor. Folk med andra prioriteringar, tankevägar, uttryckssätt.
Är det tryggheten måntro. Och osäkerheten i att flytta. Rädslan för att sticka ut. Vara annorlunda. Fel.
För här vet vi vad som är rätt. När vi gör rätt. När vi är rätt.
Men det är det som gör det mest spännande. Förvandligen från fel till rätt. Försvinner magin då? När förvandligen är fulländad. Antagligen.
Äsch, jag vet inte vart jag vill komma, vill väl mest skriva av mig en smula. Ivarjefall är jag sjuksjuk och det känns för det mesta som att mitt huvud ska sprängas. Godnatt.
om tio år.
jag idag, foto taget av felicia, med malin och gabbi i bakgrunden. jag är inget geni på pianot trots att jag leker miss li.
Om tio är jag 25 år. Inne på mitt 26:e. I mina öron klingar 25 år ofattbart gammalt. Trots att det inte borde. För 25 år är inte gammalt. Inte ett dugg. Det beror nog på hur ofattbart liten jag fortfarande är trots så många år. Det känns som jag firat otaliga födelsedagar utan att komma någon vart. I väntan på något. För 15 år är ingenting. Ingenting alls.
"Hur ser ditt liv ut om 10 år?" är världens mest klassiska fråga. Något som även vi som inte ställs inför frågan ständigt fantiserar kring. Historien om en själv. Framtiden. Drömmen. Ett skådespel där man själv står för huvudrollsinnehavet och manusskriptet.
I min fantasi finns det två berättelser. Den ena en smula mer verklighetstrogen, trots att det är ren fantasi byggd på drömmar. På sätt och vis utgör den därför min favorit av de två.
Historien Om Hanna.
Om tio år, då minsann ska jag vara lycklig. Oerhört men inte överdrivet lycklig. Men att varje morgon vakna utan den minsta tillsyn av oro, rädsla, ångest utan det motsatta. Det är lycka för mig på många sätt.
I min fantasi har jag alldeles nyligen gått ut Beckmans Reklam och Grafiska form och till och med fått en anställning. Min fritid går åt till att måla, skriva otaliga sidor som jag för mitt liv försöker få utgivna, dansar med vänner oräkenliga nätter om året, jämt med i mina ögon världens vackraste man vid min sida. Vi bor i vasastan. Högst upp så allt man ser är himlen och dess moln. Ja, om man inte vinklar ner blicken en smula där hustaken tycks sträcka sig i oändligheten. Vi sitter där om nätterna och räknar stjärnor. Vi vet inte deras namn. Istället har vi döpt dem själva. Gett varenda stjärna ett namn.
Jag har slutat köpa så mycket kläder. Ibland händer det väl. Vi lägger pengar i en burk för att spara till resor. Vi har en sån där stor världkarta på väggen. På varje ställe vi vart tillsammans sitter ett rosa häftstift, de blå är de vi vill besöka. Snart finns det fler rosa än blå.
Trots allt sparande jag kan inte hjälpa att göra en räd på både myrorna och stadsmissionen vareviga lördag. Om söndagarna sover vi sent och äter otroliga frukostar till lunch. Eftermiddagarna brukar ägnas i någon park. Inte långt ifrån där vi bor. Bara vi, kanske några vänner, men alltid tillsammans med en påse hembakta kanelbullar.
Vissa helger åker vi till mina föräldrars land, eller hans. Vi säger att vi gillar den friska luften över allt annat men båda vet att våra lungor gör uppror på brist av avgaser redan efter sisådär tre dagar.
Jag drömmer fortfarande. Trots att jag är 25 år. Jag drömmer om att ha min egna secondhand butik men ekonomsikt sett så ligger den flera år in i framtiden. Det gör inte mig något. Jag vill vara den jag är precis nu och här. Åtminstone tills jag fyller 26.
Det är min dröm. En dröm som mest handlar om att vara lycklig.
Vad är din dröm?
Snälla berätta allt, inga detaljer bör uttelämnas för jag är nedrans nyfiken (men för gudsskull upprepa inte denna ständiga new york, sliten lägenhet och pojkvännen med lockigt hår historien, måste bara inflika att pojkvännen med lockigt hår må vara den ultimata drömmen men inte kombinerat med de tidigare alternativen, för jag är ruskigt trött på den.)
Stjärnfallet är jag och du är himlen för mig varje dag.
Kommer ni ihåg det där inlägget om Sallys detektivbyrå?
Nu är det så att jag finner det fasligt skojigt att hitta på sagor när jag sitter på bussen eller promenerar hem från skolan. Så nu har jag hittat på en ny historia. Den må inte vara så nyskapande och även en smula fånig men vad gör det om hundra år.
Den skulle handla om Olga. Olga skulle vara så där otroligt söt så man trillar av stolen men också en smula syrlig som avskräcker en att våga prata med. Fast det sistnämnade skulle vara omedvetet och allt annat än vad hon ville utstråla. Hon skulle ha långt vågigt hår och en massa fräknar tätttätt sittnade på näsan som skulle hålla ett par stora sköldpaddemönstrade wayfarerglasögon på plats. Lite som när Elsa Hosk var med i Lula:
Hon skulle vara blyg och titta ner i golvet för att ibland bita sig i läppen osäkert när det var hennes tur att konversera. Hon skulle svänga med de oftast blommönstrade tygskors prydda fötterna när hon satt ner och säga att hon inte vet svaret på frågor fast hon visst vet för att hon är för blyg för att svara. Hemma skulle hon krypa upp i sängen, äta bullar tills hon kände en mättnad som aldrig förr och lyssna på Beatles, såklart nynnandes med. Hennes dagar skulle se ganska likadana ut. Men sen så plötsligt bara sådär skulle hennes mamma bestämma sig för att de minsann skall flytta. Långt från staden. Ut på landet.
Olga skulle varken ogilla eller gilla iden. Hon skulle bara rynka på näsan och önska för allt i världen att någon skulle vilja bli hennes vän.
Deras nya hem skulle se lite ut såhär:
Hon skulle cykla till skolan varje dag utmed grusvägar som ter sig sträcka sig i oändlighet:
Och hon skulle nästan alltid ha bruna, oranga eller vinröda strumpbyxor och stora beiga koftor:
Och såklart tygskorna.
Allt skulle kännas omöjligt först. Alla var så annorlunda. Men sen skulle hon hitta Gemma. Hon skulle vara helt fantastiskt snäll och de skulle tumma på att vara barnsliga resten av livet. De skulle starta en detektivbyrå i hemlighet, för jag menar vad skulle andra säga om två femtonåringar som gillar att lösa mysterium sa olga bestämt. Och så belv det en hemlighet. Så ibland skulle de lösa mystiska försvinnanden som aldrig var så mystiska i slutändan. På helgerna skulle de leva om nätterna. Åka och bada med endast stjärnorna som åskådare och laga middag fram mot soluppgången. Man skulle följa med på alla deras äventyr. Som när de stal en roddbåt och åkte ut till holmen och tittade på soluppgången samtidigt som åt sockerkaka. Det skulle kännas såhär:
Sen skulle Olga bli blixtkär i Kalle som skulle bo längre bort. Men Kalle skulle vara dryg mot alla och uppföra sig som ifall han var kungen över alla andra moppemogna ungdomar. Hon skulle skämmas något otroligt över hur hennes hjärta tog dubbla skutt när hon såg honom. Ibland skulle hon skymta honom inne på den lokala lanthandeln och huka bakom frysdisken likt en kanin för att undkomma en örn.
Fast sen en dag skulle de såklart lära känna varann på ett eller annat sätt. Och han skulle bli lika blixtrande kär i henne som hon i honom. Och ja. Ni förstår.
Sen skulle Olga bli blixtkär i Kalle som skulle bo längre bort. Men Kalle skulle vara dryg mot alla och uppföra sig som ifall han var kungen över alla andra moppemogna ungdomar. Hon skulle skämmas något otroligt över hur hennes hjärta tog dubbla skutt när hon såg honom. Ibland skulle hon skymta honom inne på den lokala lanthandeln och huka bakom frysdisken likt en kanin för att undkomma en örn.
Fast sen en dag skulle de såklart lära känna varann på ett eller annat sätt. Och han skulle bli lika blixtrande kär i henne som hon i honom. Och ja. Ni förstår.
Del 1. Mitt Nya Rum.
1.säng+koffert 2.sängbord med väckarklocka och en bra bok. 3. parkettgolvet. 4. fönster med utsikt mot heden och sedan skogen. 5. (två 4or men vi slår ihop andra 4anå5an) Nedsliten sammets fotölj, en golvlampa för sommarläsning och brevd en bokhylla fullsmockad med olästa och nylästa böcker inhandlade på trevliga loppisar för en femma. 6. (två6or med, jag menar nu den övre) Mina skohyllor. En, två, tre. Alla skor ska få plats. Ovan kan det vara hängare för väskor. 6. (undre) min syhörna. tjusigt gammalt sybord med symaskin och brevid en hängare för rykande färska plagg+tyger. 7. ett avlångt utrymme perfekt som garderob. Tänk kläder ut med hela väggen.
I februari flyttat vi på Gotland. Mitt andra hem. Då hoppas jag att få den gamla vinden med säker 2,5 meter upp till det bjälkprydda taket. Det ser ungefär ut som ovan. Helt oinrett och ganska så kallt. Ingen har någonsin bott där på det kalla oslipade golvet men konstigt nog är det dit snickrat likt en matta framför fönstret ett mönstrat parkett golv. Fint tycker jag.
I taket ovanför parketten skulle jag hänga en jättelik kristallkrona:
På väggen som jag tittar på innan jag somnar skulle jag tapetsera antigen med fiskar:
eller hänga en jättelik karta på:
Vid sängkanten skulle en fin Louis Vuitton koffert ligga, ovan på den skulle mina favorit skor stå.
På nattygsbordet skulle min väckarklocka befinna sig, och en bra bok såklart!
Och gärna en rosa telefon att prata i timmar i:
Under sängen skulle jag gömma alla mina hundratals tidningar. De skulle ligga i travar och innan jag släckte lampan om kvällen skulle jag dra fram under sängen och läsa gamla artiklar.
Utanför mitt fönster tycks åkrarna oändliga innan de når skogen i horisonten. Nedanför betar flera kor och en häst fridfullt. Spetsgardrinerna hänger ordentligt på var sin sida. I fönstret står en kanin som jag tänder om kvällarna.
Nu ska jag sova för att imorgon är det avslutning och då ska jag se otroligt fancy ut!
i'm long gone.
Ottie frågade mig om julklappstips. Jag är specialist på sånt! Grejen är bara att lyssna. Folk berättar jämt vad de önskar sig, med mening eller inte. Men det här brukar gå hem:
Pappor:
Pappor är svårast men ändå enklast. De brukar gilla saker man gjort. En tavla kanske. Sen funkar alltid en skiva. Vad brukar han lyssna på och vilka låtar skruvar han upp extra på i bilen? Min pappa lyssnar på skivorna hemma enbart eftersom de är de enda han har. Därför behövs det förnyas lite då och då. Och kanske inte enbart med sån där gammal gubb musik som de brukar lyssna, blanda ut lite. För min pappa blir himlans stolt när han kan berätta för mig att han lyssnar på Kate Perry.
Mammor:
Mammor gillar glittriga saker mer än man tror. Det finns inget som gör min mamma så glad som ett fint halsband (hon har inte hål i öronen, tycker det är obekvämt med armband och ringar känns fel att ge sin mamma) men annat glittrigt går ju också hem.
Systrar/Tjejkompisar:
Jag har inga systrar så jag ser det som som en vän. Ivarjefall så måste man lyssna. Mina kompisar tjatar säkert varje dag om vad de önskar sig. Men en bland cd funkar alltid. Jag tycker också att det är extra kul att både leta och ge bort kanske en sjal eller par armband jag hittat second hand.
Bröder/Killkompisar:
Jag har två helt olika bröder att köpa julklappar till. Pocketböcker (åk till te x myrorna, där kostar de 5-20 kr st) funkar, fördelen med att köpa second hand om du inte ska köpa en specifik bok är att då kan du köpa massor och bland dem finns det alltid något som passar. Min andra bror är ganska lätt att köpa kläder till. Tänk på vad han gillar och du vet behöver och kombiner det. Ett exempel är att han behöver strumpor, köp då en massa färgglada.
Det var min lista. Hoppas det hjälper hyfsat.
Sally's Detective Agency.
Efter att ha gjort alla dumma läxor om kvällarna finns inget mysigare än att krypa ner under en filt i framför tvn för att följa sitt favorit program. Jag älskar att följa program, att med spänning slå sig ner i tv soffan en gång i veckan, för att äntligen få se något som jag väntat på i precis en vecka på att få se igen. Det enda problemet är att jag avskyr vart enda program på tv. Jomen visst så går Dexter, Pushing Daisies, Twin Peaks och Agatha Christie deckare ann men hur ofta lyxar tvn till med det. Aldrig i princip. Så där sitter jag surmulet och tittar på Nytt läge eller värre. Då brukar jag fantisera ihop världens bästa tv-serie.
Den skulle handla om en flicka som skulle heta Sally eller något annat extra fint. Hon skulle vara detektiv med en egen detektivbyrå. Dit skulle olyckliga flickor och pojkar gå när de hade olösliga mord som Sally med ett leende och intellegents som ingen annan löste utan problem under en timmes tv-tid.
Sally skulle bo i en ofantligt vacker stad - tänk en blandning av Stockholm (tänk lärkstan), London, Paris och Visby. Så här:
Hon skulle bo såhär alldeles ensam:
I hallen hemma hos sally skulle färgglada skor ligga i drivor och det skulle kännas lite så här varje morgon när hon skulle klä på sig (fast det skulle man ju inte se i varje avsnitt såklart). Hennes garderob skulle vara proppfylld med söta klänningar och små stickade koftor i alla regnbågens färger. Från lådarna i byrån skulle benen till prickiga, turkosa, röda, rosa, blå, gröna och hjärt-mönstrade strumpbyxor hänga ut.
Sally skulle vara ofantligt olyckigt kär i en man hon inte kände. Han skulle vara puppnåligt stilig och bära wayfarers på bilderna i tidningarna. I slutet av första säsongen skulle de såklart mötas. Alla som satt hemma framför tvn skulle också vara hemligt förälskade i honom. Men varje vecka skulle även någon annan stilig man gästa Sallys detektivbyrå, fast de skulle hitta en själsfrände i slutet av varje avsnitt. Honom skulle man drömma om lite ända tills nästa avsnitt då det kom någon ny.
Då och då skulle Sally fara till landet för att hälsa på sin minst lika smarta faster som hon växt upp med. Där skulle de lösa mysterier tillsammans i kanske två avsnitt. Det skulle kännas så här där:
Introt skulle vara såhär:
Det tv-programmet skulle jag följa. Fast jag är fånig som drömmer om sådant. Jaja, vad skulle du bänka dig för varje vecka?
Den skulle handla om en flicka som skulle heta Sally eller något annat extra fint. Hon skulle vara detektiv med en egen detektivbyrå. Dit skulle olyckliga flickor och pojkar gå när de hade olösliga mord som Sally med ett leende och intellegents som ingen annan löste utan problem under en timmes tv-tid.
Sally skulle bo i en ofantligt vacker stad - tänk en blandning av Stockholm (tänk lärkstan), London, Paris och Visby. Så här:
Hon skulle bo såhär alldeles ensam:
I hallen hemma hos sally skulle färgglada skor ligga i drivor och det skulle kännas lite så här varje morgon när hon skulle klä på sig (fast det skulle man ju inte se i varje avsnitt såklart). Hennes garderob skulle vara proppfylld med söta klänningar och små stickade koftor i alla regnbågens färger. Från lådarna i byrån skulle benen till prickiga, turkosa, röda, rosa, blå, gröna och hjärt-mönstrade strumpbyxor hänga ut.
Sally skulle vara ofantligt olyckigt kär i en man hon inte kände. Han skulle vara puppnåligt stilig och bära wayfarers på bilderna i tidningarna. I slutet av första säsongen skulle de såklart mötas. Alla som satt hemma framför tvn skulle också vara hemligt förälskade i honom. Men varje vecka skulle även någon annan stilig man gästa Sallys detektivbyrå, fast de skulle hitta en själsfrände i slutet av varje avsnitt. Honom skulle man drömma om lite ända tills nästa avsnitt då det kom någon ny.
Då och då skulle Sally fara till landet för att hälsa på sin minst lika smarta faster som hon växt upp med. Där skulle de lösa mysterier tillsammans i kanske två avsnitt. Det skulle kännas så här där:
Introt skulle vara såhär:
Det tv-programmet skulle jag följa. Fast jag är fånig som drömmer om sådant. Jaja, vad skulle du bänka dig för varje vecka?
när bloggen blev mitt liv.
Jag har funderat över en sak. Följande:
Jag började blogga 13 oktober 2006. Bloggen hette BroderaMera eftersom jag tyckte det var så fint med allt rimm. Sen blev jag retad för namnet tills jag flyttade till hjärta hanna. Jag tänkte ytterst länge för att kunna finna ett bra namn. Jag har aldrig haft smeknamn men tillfälligt blev hjärta hanna mitt namn. Där bloggade jag i ett helt år. Det var mitt hem. Det kändes som jag fann mig själv genom Hjärta hanna. Jag hade på den tiden två som regelbundet läste min blogg. Det var stort då. De gjorde mig alldeles varm med sina kommentarer - Frida och Flora. Min statestik gick spikrakt uppåt och hundra läsare om dagen gjorde att man kunde kalla sig stor. Sen gick allt sönder. Bloggen alltså. Det var bara min blogg det var fel på. Det fanns inget verktygsfält när man skulle publicera inlägg. Alltså - Inga bilder, ingen varienade text, inga länkar. Ingenting. Jag var förstörd. Det kändes som jag förlorat mitt allt. Mig själv. Det var efter det som jag börjat flytta runt. Första stopp hannaberg. Där fann jag Nannajaja (nanayaya). Det jag kallats som liten. Sen började trenden med tjejsajten komma smygande. Självklart hängde jag på. Nanajaja.tjejsajten.se. Vi kom på att nanajaja istället för nannajaja var bättre eftersom nana betyder ungefär flicka på franska. Jag kände mig inspirerad och började fota riktigt ordentligt. Jag älskade ett. Statestiken gick uppåt och de fina kommentarerna stömmade in. Almah publicerade en bild på mig brevid fint blogg folk som emma nygren och michaela forni, min statestik steg i höjden. Men sen började allt det där komma. Vad som kallas bloggtrender, var och varannan flicka skaffa blogg och skulle ha sin egna stil. Men alla såg ändå likadana ut. Pressen ökade och det gick lite sönder. Det roliga med att blogga. Allt kändes plötsligt som en tävling - Vem köper de mest moderna plaggen? Vem tar snyggast foton? Vem har den bästa kameran? Men framför allt - vem har mest läsare? Jag fick nog. Jag kände mig oinspirerad och ville bara gråta över alla de bloggar som en gång i tiden vart fina. Jag ville tillbaka till de dagarna som varit. När jag bloggade på Hjärta Hanna. Alla var alltid snälla. Den falskhet som ekar genom bloggvärden idag fanns inte. Jag bytta till nanajaja.blogg.se för omväxling. Det hjälpte inte. Jag flyttade tillbaka till det som nu var devote. Men inget gjorde det bättre. Jag beslutade mig för att sluta blogga. Jag visste att det bara var tillfälligt. Jag fick helt enkelt nog. Jag flyttade till dancingthroughthedays för att jag ville inte vara nanajaja - världens blommigaste blogg ett tag.
Men nu så är Nanajaja tillbaka. Frågan är - är det lättare på gamla adressen nanajaja.blogg.se?
Nu flickor, tips på folk som sprider glädje rakt in i benmärgen som fortafarnde är ganska blommiga, såna som fanns när jag var tretton år satte på mig mina första klackar bara för jag var då en äkta modebloggerska. Folk som inte färgat sina bloggar vita på grund av trender och fotar suddigt iförd svart från top till tå:
Flora, Frida, Oh Mandie, Rosetter, Elin, rekis, niotillfem, moderniteter , prick fyll gärna på.
(jag tycker om er andra också, hemskt mycket.)
