nanajaja.

Idag vaknade jag sådär 3 timmar innan skolan börjar. Och jag sitter här fortfarande. Dagarna jag vaknar såhär tidigt blir det mest stökigt i huvudet. Och alldeles för lång tid att klä på sig gör mig stressad och allt blir bara ett hopkok. Men idag promenerade jag ner i min kära mors garderob och till min förvåning fann jag den perfekta väskan i form av en mulberry portfölj. Min lycka varade inte längre än dessa bilder då jag upptäckte varför den inte brukas - låset går inte att låsa upp. Hymf. Med lite kvinnokraft.

ps. Jag gjorde en spellista i en av mina tråkigare stunder såhär på morgonkvisten. Här.

Jag har så förbaskat tråkigt. Jag försöker plugga ekologi men det här med naturkunskap och jag har aldrig klickat. Det går liksom inte.

Fast jag ser ju rätt smart ut:

Nej vet ni vad, nu ska jag gå och steka lite kvällspannkakor:

Litet tips att ha på pannkakorna är att ta en röra av avokado, keso, skinka, tomat och gurka och röra till en sörja och smeta på pannkisarna. Det är vad jag ska göra nu! Självklart med naturboken i handen.

Tjenixen. Jag har upptäckt efter mammas utskällning häromdan för att jag ligger minus på mitt konto och lyckats köpa både pizza och kakor på kredit att min garderob är nog enda räddningen. De här kläderna är sånt jag slutat använda trots att de är fina som 17 som därför förtjänar ett bättre hem. Om någonting nedan faller dig i smaken är det bara att mejla nanajaja@live.se!

.

Rosa American Apparel kjol inhandlad i New York för ca 30 dollar. Storleken är Medium och därför alltid varit lite för stor för mig, men jag kunde inte mostå att köpa den ändå. Den har använts kanske fem gånger högst men eftersom den är så tjusig så tycker jag att nån som inte behöver 7 säkerhetsnålar för att hålla den uppe förtjänar den.

Nu säljer jag den för 75 kr.

.

Svart paperwaiste kjol från Mango för ca 500 kr i storlek 34. Den användes flitigt för tre år sen i några månader men sen dess har den mest hängt i garderoben utan egentlig anledning. (jag med klädseln längst till höger har bla elin kling publicerat på sin blogg, där jag har mangokjolen. då elin faktiskt mailade mig och frågade vart kjolen kom ifrån.)

Nu säljer jag den för 80 kr.

.

Den här kjolen köpte jag dagen efter American Apprels öppningsdag på götgatan i stockholm. Det amerikanska priset på den är 30 dollar. Den är i storlek Medium och med tanke på att mitt midjemått krymp den senaste tiden går den inte längre att använda utan att vika ner dubbla varv kring midjan.

Nu säljer jag den för 75 kr.

.

Som sagt, bara att mejla nanajaja@live.se.

Önskemål från Dag : mitt partytrick.

Vad skulle jag inte göra nu för sommarbruna ben med plåster på knät och irriterande myggbett över hela kroppen?

Ge mig sommar.

Snälla goda söta ni har varit världens underbaraste läsare. Tack för alla stöttande kommentarer!

Gör mig ytterligare en tjänst och skicka alla era favorit sommarlåtar!

Låt oss sprida sommarkänslan redan nu.

du gör det.

varje sekund.

med varje andetag du tar.

du säger att du önskar att jag kunde hata dig.

att kalla det hat vore att underdriva.

Mina nyckelben har tagit formen av en supermodells. Min rumpa har försvunnit till ingenting. Min mage går inåt som det vore min svank. Jag antar att det blir så när man slutar äta. En fjärdedels av min vikt försvann snabbt som vinden.

Ibland känns det inte som att syret räcker till. Luften finns inte där längre och jag kan inte göra något.

Ibland kan jag bara ligga i min säng och sparka och slå och hoppas att han ska känna det.

Jag lever i bubbla nu som inte består av några andra än alexandra och emma. Utan dem skulle jag på riktigt inte leva nu. Alla andras ögons sympati gör mig vansinnig.

Men på något sätt känns det som att jag går mot något ljusare för lyckan har varit inom räckhåll utan att jag har valt att låta den komma till mig. Jag var väl rädd redan då. När lyckan blommar finns så mycket mer att krossa. Jag önskade jag hade tagit emot den när jag hade chansen.

För nu finns inte längre något hopp om lyckan.

Jag antar att hatet är det som håller mig vid liv.

Och rösten i mitt huvud säger att allt som fanns att leva för försvann. För jag gav bort mig själv. Jag känner mig utblottad, förolämpad och rädd.

Jag är räddare än någonsin förr.