Vad skulle jag inte göra nu för sommarbruna ben med plåster på knät och irriterande myggbett över hela kroppen?

Ge mig sommar.

Snälla goda söta ni har varit världens underbaraste läsare. Tack för alla stöttande kommentarer!

Gör mig ytterligare en tjänst och skicka alla era favorit sommarlåtar!

Låt oss sprida sommarkänslan redan nu.

Skolkläder för den halvtimman jag var där. Manchesterleggings  bikbok, skjorta  pappas gamla, spetslinne  okänt.

och lite osmakligt varma ytterkläder utöver det. När jag sedan åkte in till stan trodde jag ju inte att jag skulle finna den perfekta hatten. Men så bara var den där. De senaste veckorna har allt jag ägnat mig åt varit tröstshopping. Och jag kan säga, det är verkligen en av de få sakerna som får mig att må bra nu:

du gör det.

varje sekund.

med varje andetag du tar.

du säger att du önskar att jag kunde hata dig.

att kalla det hat vore att underdriva.

Mina nyckelben har tagit formen av en supermodells. Min rumpa har försvunnit till ingenting. Min mage går inåt som det vore min svank. Jag antar att det blir så när man slutar äta. En fjärdedels av min vikt försvann snabbt som vinden.

Ibland känns det inte som att syret räcker till. Luften finns inte där längre och jag kan inte göra något.

Ibland kan jag bara ligga i min säng och sparka och slå och hoppas att han ska känna det.

Jag lever i bubbla nu som inte består av några andra än alexandra och emma. Utan dem skulle jag på riktigt inte leva nu. Alla andras ögons sympati gör mig vansinnig.

Men på något sätt känns det som att jag går mot något ljusare för lyckan har varit inom räckhåll utan att jag har valt att låta den komma till mig. Jag var väl rädd redan då. När lyckan blommar finns så mycket mer att krossa. Jag önskade jag hade tagit emot den när jag hade chansen.

För nu finns inte längre något hopp om lyckan.

Jag antar att hatet är det som håller mig vid liv.

Och rösten i mitt huvud säger att allt som fanns att leva för försvann. För jag gav bort mig själv. Jag känner mig utblottad, förolämpad och rädd.

Jag är räddare än någonsin förr.

välkommen hem till mig!

Orkan att uppdatera bloggen har försvunnit lite. Orken att i huvudtaget göra saker har försvunnit lite. Jag är stressad. Trots att det är jullov nu. Jag är så till tusen stressad. Men det här har hänt lite senaste tiden:

Idag: lilla julafton hemma. Mest lunch med familjen plus farmor och mormor. imorgon åker jag nämligen till indonesien 22 dagar. det känns så fruktansvärt jobbigt just nu. igår låg jag bara och grät i två timmar. jag har aldrig i hela mitt liv haft hemlängtan. Och framför allt inte innan jag åkt. Men å andra sidan har jag aldrig haft någon jag riktigt älskar och är rädd att förlora varje sekund hemma väntandes. fast det kändes som mitt hjärta skulle gå sönder bara när jag krama farmor idag.

23 dagar är lång tid.

en sockervaddsmaskin, paljettconverse och en ny väska!
har du någongång varit så kär, att du inte vet vart du ska ta vägen? alltså jättejättekär.

jag vet inte. jag tror jag kan vara det just nu.
vad ska du göra på julafton?

jag befinner mig i indonesien. vad jag ska hitta på just då vet jag inte säkert eftersom att jag bor hos en annan flicka och hennes familj men det blir nog skoj. det känns lite jobbigt att missa vanlig jul hemma dock.
vilken är din favoritblogg?

niotillfem, floras, fridas och hedvigs. bara för att säga några.
och sist men inte minst: vilket är ditt favortiämne i skolan?

samhälle och svenska, brukade vara mitt favorit ämne men nu har vi världens sämsta lärare.

jag är kär just nu i världens finaste pojke. han heter jakob och jag minns att första dagen i skolan då precis när rektorn ska säga att det är nolltollerans på förseningar kommer han in. han sätter sig några platser bort från mig med turkosa skor och guldigt yvigt hår. jag minns att jag tänkte "jag måste lära känna honom".

ja jag dricker.
röker/snusar du?

händer. 
har du pojkvän?

ja!
är du kär just nu?

ja!
är du lycklig?

det är jag väl i stort sett. vissa dagar mer än andra.
vad tror du händer när man dör?

när jag var liten så trodde jag att det var som i matrix men nu har jag ingen aning. jag brukar försöka att inte tänka på det.
är du rädd för döden?

nej inte direkt. det känns faktiskt väldigt naturligt
träffas du och flora ofta?

inte så ofta som jag skulle önska.

jag är en och femtiofyra med skostorlek 36. tack så mycket gumman!

Åh ja du - malin, emma och alexandra? ja jag antar det.

kändisar (typ alexa chung), folk på stan, mina vänner.

nej sköldpaddor.

mina närmaste tjejkompisar går i andra skolor så jag brukar träffa dem en kortis dagligen. vi brukar bara gå hem till varandra eller ta en promenad. ibland, kanske nån gång i veckan, bestäms ett möte på något cafe och 10 kompisar fikar i några timmar.

på helgerna dagtid brukar vi mest drälla runt på stan eller hemma. framåt kvällen vankas det ofta kalas.

om söndagarna som varken är helg eller vardag brukar vi promenera. och ibland äta söndagsmiddag på mcdonalds.

sommarnätter som förvandlas till morgon.

och min pojkväns födelsemärken.
vad vill du göra efter gymnasiet?

åh herre det är världens jobbigaste fråga. resa? 
vad längtar du efter?

sommaren. emmaboda. sena sommarnätter. bruna ben. fräknar. lukten av när huden är varm. jakob. jättemycket.

Webbkamera bilder är det bästa jag kan erbjuda just nu. Bilden högst upp är från fredagen. Jag och alex fick en tårta som malin och erik gulligt nog bakat åt oss. Lycka!