nanajaja.

Hon skulle cykla till skolan varje dag utmed grusvägar som ter sig sträcka sig i oändlighet:


Och hon skulle nästan alltid ha bruna, oranga eller vinröda strumpbyxor och stora beiga koftor:

Och såklart tygskorna.

Allt skulle kännas omöjligt först. Alla var så annorlunda. Men sen skulle hon hitta Gemma. Hon skulle vara helt fantastiskt snäll och de skulle tumma på att vara barnsliga resten av livet. De skulle starta en detektivbyrå i hemlighet, för jag menar vad skulle andra säga om två femtonåringar som gillar att lösa mysterium sa olga bestämt. Och så belv det en hemlighet. Så ibland skulle de lösa mystiska försvinnanden som aldrig var så mystiska i slutändan. På helgerna skulle de leva om nätterna. Åka och bada med endast stjärnorna som åskådare och laga middag fram mot soluppgången. Man skulle följa med på alla deras äventyr.  Som när de stal en roddbåt och åkte ut till holmen och tittade på soluppgången samtidigt som åt sockerkaka. Det skulle kännas såhär:



Sen skulle Olga bli blixtkär i Kalle som skulle bo längre bort. Men Kalle skulle vara dryg mot alla och uppföra sig som ifall han var kungen över alla andra moppemogna ungdomar. Hon skulle skämmas något otroligt över hur hennes hjärta tog dubbla skutt när hon såg honom. Ibland skulle hon skymta honom inne på den lokala lanthandeln och huka bakom frysdisken likt en kanin för att undkomma en örn.

Fast sen en dag skulle de såklart lära känna varann på ett eller annat sätt. Och han skulle bli lika blixtrande kär i henne som hon i honom. Och ja. Ni förstår.