Mina bröder är de bästa bröderna på jorden, om du frågar mig. De är så fantastiskt kloka, vackra och roliga. När jag blir stor vill jag bli precis en sådär fin människa som de är. Felix och Gustav.

Vi har aldrig varit sådär gosiga med varann och därför så gråter mitt hjärta ibland över hur jag bara vill skrika jag älskar dig. För jag älskar dem så in i bombens med ingen säger det någonsin i min familj. Förutom pappa som brukar viska det när han kramar mig god natt ibland, och när jag gråter hejdlöst i hans famn. Och jag kan inte förmå mig att säga detsamma för jag har nästan aldrig sagt den meningen till någon.

Åh vad jag älskar er finaste bröder.

.

Just nu sitter jag och försöker få ihop bilder till det där fotoalbumet Gustav och jag klistrar ihop till mamma som fyller år nästnästa vecka. Jag känner bara hur jag älskar sönder min familj för tillfället.

-hanna