nanajaja.

Vad skulle jag inte göra nu för sommarbruna ben med plåster på knät och irriterande myggbett över hela kroppen?

Ge mig sommar.

Snälla goda söta ni har varit världens underbaraste läsare. Tack för alla stöttande kommentarer!

Gör mig ytterligare en tjänst och skicka alla era favorit sommarlåtar!

Låt oss sprida sommarkänslan redan nu.

Skolkläder för den halvtimman jag var där. Manchesterleggings  bikbok, skjorta  pappas gamla, spetslinne  okänt.

och lite osmakligt varma ytterkläder utöver det. När jag sedan åkte in till stan trodde jag ju inte att jag skulle finna den perfekta hatten. Men så bara var den där. De senaste veckorna har allt jag ägnat mig åt varit tröstshopping. Och jag kan säga, det är verkligen en av de få sakerna som får mig att må bra nu:

du gör det.

varje sekund.

med varje andetag du tar.

du säger att du önskar att jag kunde hata dig.

att kalla det hat vore att underdriva.

Mina nyckelben har tagit formen av en supermodells. Min rumpa har försvunnit till ingenting. Min mage går inåt som det vore min svank. Jag antar att det blir så när man slutar äta. En fjärdedels av min vikt försvann snabbt som vinden.

Ibland känns det inte som att syret räcker till. Luften finns inte där längre och jag kan inte göra något.

Ibland kan jag bara ligga i min säng och sparka och slå och hoppas att han ska känna det.

Jag lever i bubbla nu som inte består av några andra än alexandra och emma. Utan dem skulle jag på riktigt inte leva nu. Alla andras ögons sympati gör mig vansinnig.

Men på något sätt känns det som att jag går mot något ljusare för lyckan har varit inom räckhåll utan att jag har valt att låta den komma till mig. Jag var väl rädd redan då. När lyckan blommar finns så mycket mer att krossa. Jag önskade jag hade tagit emot den när jag hade chansen.

För nu finns inte längre något hopp om lyckan.

Jag antar att hatet är det som håller mig vid liv.

Och rösten i mitt huvud säger att allt som fanns att leva för försvann. För jag gav bort mig själv. Jag känner mig utblottad, förolämpad och rädd.

Jag är räddare än någonsin förr.

välkommen hem till mig!